SM 2021

Swefitopen 2021

Luciapokalen 2021

Tävlingar i Sverige – fitness & bodybuilding

Tävlingskalender 2021

Svenska Mästerskapen 2021

SM 2021, som arrangeras av SBFF, hålls i Mälarenergi Arena, Västerås, den 24-26 september.

Sista dag för anmälan: 14 september

Mer detaljer i sin helhet finns att tillgå här.

Swefitopen

Swefitopen arrangeras återigen i Göteborg den 13 november.

Sista dag för anmälan: Okänt

Mer detaljer om tävlingen finns att tillgå här.

Luciapokalen

Luciapokalen, Sveriges största och äldsta nybörjartävling inom kroppsbyggning, är tillbaka! Årets tävling sker som brukligt på Stockholmsmässan i Älvsjö den 4-5 december.

Sista dag för anmälan: 14 november

Mer detaljer om tävlingen hittar du här.

Månadens tävlingsreportage från arkivet på SKKF.org:

Källa: http://www.skkf.org/?articleId=182&lang=SE år 2013

EM 2013 i Santa Susanna:

Följande lag kommer att försvara de svenska färgerna i Santa Susanna där EM i fitness, juniorer & veteraner avgörs.

Detta är en rekordstor trupp som SKKF skickar! 21 atleter var uttagna, men fyra har tyvärr avböjt att medverka denna gång.

Fitness-EM deltagare & resultat (brons i lagtävlingen!):

Jenny Wärn – Athletic Fitness -163 cm (brons!)
Helena Forsén – Athletic Fitness -163 cm (brons!)
Rookie Westin – Athletic Fitness -175 cm (Silver!)
Robert Berg – Athletic Fitness +175 cm (GULD! + Overall AF!)
Daniel Lundevall – Athletic Fitness +175 cm (brons!)
Helene Ahlson – Bodyfitness -163 cm (brons!)
Stina Telhammer – Bodyfitness -163 cm (femma)
Eleonore Eriksson – Bodyfitness -168 cm (femma)
Sandra Solaric – Bikini Fitness -163 cm (åtta)
Malin Söderqvist – Bikini Fitness -163 cm (eliminerad)
Semiran Dag – Women’s Physique (Silver!)
Junior- och Veteran-EM (nia lagtävlingen)

Carina Isaksson – Bodyfitness Veteran +45 år (GULD!)
Reino Strand – Classic Bodybuilding Veteran -50 år (GULD! + Overall CBB!)
Peter Ljunggren – Classic Bodybuilding Veteran -50 år (femma)
Eddie Bergkvist – Classic Bodybuilding Veteran -50 år (nia)
Lisbeth Grape – Bodybuilding Veteran +35 år (Silver!)
Nico Lundholm – Bodybuilding Veteran +65 år (GULD!)


Delegater:

Per Sundström – Domare
Niclas Strömqvist – Lagledare
Kenneth Johansson – Domare
Maria Eriksson – Domare
Jörgen Nilsson – Provdomare
Linnea Berglund – Coach
Eva Johansson – Coach
Johnny Grape – Coach
Clas Enstedt – Coach

Rapport #5: Efter fredagens formidabla urladdning var det svårt att tänka sig att framgångarna skulle hålla i sig. Men även lördagens svenska atleter levererade duktigt.

Först ut var vår Bikini Fitness-prinsessor Malin Söderqvist och Sandra Solaric. Hela 18 tjejer i klassen, och det var därmed tre som skulle hängas av innan semifinalen. Massor av vältränat och vackert var det, och klassen var stentuff. Malin var dessvärre en av de som tvingades kliva av, medan Sandra klarade sig vidare in i tävlingen. Sandra slutade till slut på 8:e plats, strax utanför finalen, vilket är en extremt bra prestation här. Bikini Fitness är den överlägset mest populära grenen numera, och alla fyra klasser (-158, -163, -168 och +168) hade fulla led, och i tre av dem tvingades man genomföra elimineringsrond. I Sverige är vi fortfarande aningen mer restriktiva i våra gester och uttryck än vad man är i övriga Europeiska länder, och det är något vi förmodligen kommer tvingas anpassa oss efter om vi vill konkurrera på riktigt. Fysikerna har vi, definitivt.

I Bodyfitness-klasserna hade vi tre damer till start: Helene Ahlson & Stina Telhammer i –163 cm, samt Eleonore Eriksson i –168 cm. Även här var det eliminering som gällde och samtliga våra tjejer seglade in i semin utan problem. Väl där så var alla tre – Helene, Stina och Eleonore – ute i första särbedömningen, vilket indikerar en klar finalplats. Att ta sig till final i mästerskap som dessa är sanslöst bra. Bland Helenes och Stinas motståndare finns några spanjorskor, och den helt fantastiska ungerskan Gabriella Szabo. Under alla mina år i fotodiket på tävlingar som dessa så har jag svårt att påminna mig att över huvud taget ha sett någon atlet bättre än Gabriella. Hon var också med i fredagens veteranklass +35, och att hon då inte vann anser jag som skandal (naturligtvis var det ett par spanjorskor före…). Men vi har två blonda och vackra svenskor i final, så vi håller tummarna.

I Eleonores klass var tjejerna mer jämnbra. Med det menar jag att i princip alla var riktigt bra. Så även Eleonore. Av särbedömningarna att döma är det rimligt att anta att Elenore kämpar om en fjärdeplats, men man har ju haft fel förr. Extremt bra presterat av Elle, som verkligen strålade av lycka, stolthet och feminin kraft.

Sista svenskan ut för dagen var Semiran Dag i Women’s Physique. Nyaste grenen på schemat och därför var vi aningen osäkra på vilka som skulle ställa upp, och hur de också skulle bedömas. Tre damer totalt i Semirans klass, och när alla tre vandrade ut på scenen stod följande klart: ”Sessan” var både överlägset hårdast och hade överlägset bästa färgen. Natalia Dichkovska från Ukraina hade aningen mer svepande linjer än Sessan, och kanske också lite mer muskler. Men hon saknade den finish och den detaljrikedom som Semiran kunde visa upp. Trots det vann Natalia vilket gav Semiran silvret. Totalt 5 poäng skiljde dem åt, och Semirans mycket fina fria poseringsprogram gjorde att det i den ronden bara skiljde 1 poäng. Hatten av till Sessan, och grattis till silvret!

Under söndagen handlar det om framförallt tre saker: Parade of Nations (där Robert Berg har fått förtroendet att gå med den svenska fanan), finaler i Bikini Fitness, Bodyfitness och bodybuilding herrar (+40 år, i flera klasser), samt den avslutande banketten. Vi håller som vanligt tummarna för våra svenska stjärnor som idag är uppe på scenen. Kör!

//Alex

Rapport #4: Vilken dag!

Sällan – eller aldrig – har en svensk fitness- och byggartrupp gjort så bra ifrån sig som Di Svenske gjorde under gårdagen. 4 guld, 2 silver och 3 brons kan packas ner i väskorna (om nu de stora bucklorna får plats).

Reino Strand, CBB +40 år, klev upp i smått sensationell ledning efter förbedömningen. Och det med rätta. Kvalitet, balans, och med en bra hårdhet. Dessutom är han ypperlig i sin presentation. Och även om det till slut var tajt i sista ronden så kunde Reino ändå ta guldet med klara siffror (23 poäng mot tvåans 40). Fantastiskt!

Peter Ljunggren, i samma klass, fortsatte att leverera även han. Peters bulliga fysik har blivit allt mer balanserad (benen är betydligt bättre nu), och att han här tar en femteplats på sitt första EM är inget mindre än förbaskat starkt!

Rookie Westin, AF -175, krossade allt motstånd i styrkeronden, men hade en liten uppförsbacke från fysiken. Därmed landade han på samma totalpoäng som Belmir Belberovic från Bosnien-Hercegovina, och vid lika resultat vinner alltid den som triumferat i fysiken. Med det vann Belmir guldet, och Rookie knep silvret.

Robert Berg, AF +175, ståtade med två grensegrar efter första dagen, och var redan där ointaglig guldmedaljör. Robban vann fysiken och därefter styrkan, och det innebar inte bara ett eftertraktat EM-guld, utan också att Robert för första gången lyckats besegra ”svenskdödaren” Christian Egner, från Norge. Christian är en klassatlet utan motstycke och har gäckat Robert vid varje tillfälle dessa mötts. Ombytta roller nu, alltså.

Daniel Lundevall, i samma klass, klev in med två raka tredjeplatser i de tidigare ronderna. Trea i såväl fysiken, som i styrkan. Därmed var Daniels brons klockrent, och en fantastiskt bra prestation.

Helena Forsén, AF -163, vann naturligtvis styrkan i utklassningsstil. Ska man vara ärlig så var hon både etta, tvåa och trea där. Dessvärre försvann hon rätt rejält i fysiken tidigare (hon blev fyra), så kampen om de ädlaste medaljerna var dessvärre körd. Turkiskan Gulizar Tufenk vann före Esta Pilt från Estland.

I den långa klassen, +163, var norskan Janne Moland överlägsen. Janne vann både fysiken och styrkan, och kunde därmed gråtandes få guldet hängt runt halsen. Jenny Wärn blir tvåa i styrkan, men hade precis som Helena lite för långt upp till täten efter fysiken. Jenny fick därför ”nöja sig” med ett brons.

Generellt sett så är det tufft i Athletic Fitness, och när man som här tar bort roddmomentet så blir varje delseger extra viktig.

Lisbeth Grape, BB +35 år, hade en riktigt maffig uppgift i att försöka besegra fransyskan Caroline Gaume. Lissan var flera klasser bättre här på finalerna. Hårdare, torrare, och med en bättre avvägd mängd glans. Dessutom är den fria poseringen lite av Lissans signum, så vi hade förhoppningar om att hon skulle kunna gå ifatt Caroline Gaume (som ledde inför finalen) och kanske också förbi. Och Lissan gjorde det hon kunde. Hon poserade som den gudinna hon oftast är där på scenen, och vi var många som tittade nöjt på varandra efteråt. Dock var Gaume också riktigt vass i poseringen. Feminint och uttrycksfullt, och samtidigt klassiskt enkelt och helt utan missar. Gaume var även hon betydligt bättre till finalen, och därför var siffrorna tydliga till Frankrikes fördel. Lissans silver kompletterar hennes tidigare VM- och EM-guld till en fruktansvärt imponerande meritrad. Så hatten av för Lissan.

Carina Isaksson, BF +45, klev in som regerande världsmästare och visade direkt hur detta ska göras. Förmodligen var Carina här i sin bästa form någonsin (till och med bättre än då hon vann VM i höstas), och med hennes fantastiska sidoposer i check blir det svårt för övriga i världen att hänga med. Hemmahoppet Rosano Gomez gjorde vad hon kunde, men hon räckte inte till mot vårt svenska stål. Carinas guld var ”stabilt”, som vår svenska domare Maria Eriksson uttryckte det. Minst sagt.

Nico Lundholm klev upp i en klass som vi trodde bestod av tre gentlemän, varför vi vågade räkna hem minst ett brons. En av dessa tre var dock en ”yngling” som hörde hemma i +60 år, varför Nico, som tävlar i +65 år, hux flux hamnade i förarsätet. Nico gjorde med det processen kort med tjecken Jiri Faflik, och tog hem Sveriges fjärde guld för dagen! Grymt bra jobbat av Nico, som dessutom såg riktigt bra ut.

Sverige fick dessutom med sig ett par overallsegrar från Reino Strand och Robert Berg! Snyggt!

I dag lördag är det så dags för resterande i truppen att göra debut: Sandra Solaric och Malin Söderqvist i Bikini Fitness, Helene Ahlson, Stina Telhammer och Eleonore Eriksson i Bodyfitness, och Semiran Dag i Women’s Physique. Lita på att hela den svenska truppen är på plats för att heja fram tjejerna ordentligt.

//Alex

Rapport #3: Första tävlingsdagen

I går torsdag var en stor del av den svenska truppen i hetluften. Det började med Eddie, Peter och Reino i CBB Veteraner, och alla tre såg grymt bra ut.

Eddie Bergkvist är axelvid som en slagbjörn och har en riktig getingmidja till det, så han ser otroligt imponerande ut. Dessvärre gick han inte till final. En sjundeplats är vad jag därmed gissar. Vi får veta senare idag.

Peter Ljunggren var en fröjd att se. Mycket bra hårdhet kombinerat med runda och djupa muskelbukar gjorde det omöjligt att missa honom. En finalplats var självklar, och min gissning är plats 4-6. Grymt bra jobbat!

Reino Strand sken som ett troll i en sten, och levererade fullt ut. Bra balans och proportioner, tydliga separationer och extremt bra poseringar är det domarna fick ta ställning till. I min bok är Reino uppe och krigar om medalj. Fransmannen (2:a på VM 2011) är förmodligen för svår, men utöver det är det öppet.

Nästa svensk att prestera var Lisbeth Grape. Lissans fina och feminina linjer ger henne direkt ett försprång på majoriteten av fältet, och hon fortsatte förbedömningen i samma lugna, trygga anda. Det finns dock en extremt bra fransyska emot, och de två emellan är det knivskarpt. Det blir lite tycke och smak. Båda har fantastiska fördelar. Men de båda har också några nackdelar. Jag tror dock att Lissan SKA vara sämst tvåa.

Därefter var det dags för Carina Isaksson att göra entre. 11 damer i klassen, och på en gång var det två som stod ut. Dels en bredaxlad spanjorska (underskatta aldrig kraften av hemmaplan), men också en viss svenska – Carina. Jag har haft förmånen att får se Carina tävla massor av gånger, inte minst då hon vann VM i höstas, men jag tror inte att jag någonsin sett henne bättre än så här. Riktigt bra form (grym split i benen), komplett muskulöst och förmodligen bäst färg på scenen. Precis som för Lissan så anser jag att Carina ska ha sämst silver (ska jag vara ärlig så tycker jag hon är bäst, såklart).

Athletic-gänget fick avsluta de svenska inslagen för dagen. Rookie Westin, som tävlar i den korta klassen, såg riktigt bra ut, i en visuellt sett jämn klass. När han sedan krossade dem alla i styrkeronderna så öppnade han dörren till guldet på vid gavel. Spännande dag väntar!

Robert Berg och Daniel Lundevall stod som vanligt mot sin norske nemesis Christian Egner. Robbans fylliga muskelbukar och freakiga fysik drar omedelbart ögonen till sig, och i mina ögon är han i absoluta toppen.

Daniel Lundevall har blivit ännu bättre sedan BMR, och han har helt klart en av världens bästa AF-fysiker. Grymt imponerad!

Egner är alltid Egner, men är han lika skarp som vanligt? Inte helt säker på det.

Styrkeronden vanns i alla fall av Robert (49 dips, 33 chins) medan Daniel och Christian delade andraplatsen. Med det är det upplagt för en riktig nagelbitare idag.

Rock!

//Alex

Rapport #2: Lång dags färd mot natt

Efter en rekordlång invägningsprocess (+ 7 timmar!) så var det här och var en rätt vinglig skara tappra som till slut lade huvudet på kudden. Själv gav jag upp ”redan” vid midnatt. De sista klasserna, som bland annat innehöll våra BF-damer Eleonore, Helene och Stina, samt Bikini-madamerna Malin och Sandra, fick dessvärre vara kvar ända till 02.30…

Nu laddas det om, och äntligen är det nu dags för tävlingar. Först ut av de svenska i dag är CBB-killarna, med Eddie, Peter och Reino, som beräknas ske kring lunch idag. Lissans klass står på schemat där också, men det är väl tveksamt om de genomför en förbedömning där (de är 6 damer i klassen, tror vi).

Eftermiddagspasset, som startar 15.00, inleds med AF, där vi har följande friska till start: Robert, Rookie, Daniel, Helena och Jenny. Lite senare i det passet är det så dags för Carina (cirka 18.00, gissar vi). Därefter genomförs styrkeronderna i AF, vilka avslutar eftermiddagspasset.

Kvällspasset går igång kl 19 och i det smetet av vältränade gentlemän återfinns Umeås egen stålfarbror Nico Lundholm.

Så ser dagen ut.

Intrycken efter gårdagen är att den svenska truppen är konkurrenskraftig i princip rakt över. Gänget verkar må riktigt bra, undantaget Helene som i går hade en lättare sjukdomskänning, och humöret och stämningen är oförskämt bra. Det är faktiskt en ära att få vara del i detta sällskap.

Vi svenskar har bland de största trupperna i mästerskapet. De enda jag vet som är större än Sverige är nog Finland, som jag vet skickat fler än 20 tävlande. Säkerligen har värdlandet Spanien ett rekordstort antal deltagare, och så vitt jag kunde se var man också väldigt många från Turkiet, Sydafrika, Ungern, Ryssland och Rumänien.

Än en gång – I’ll be back!

//Alex

Rapport #1: 1 maj 2013, förmiddag

Rapport #1: 1 maj, förmiddag

Då är vi på väg mot Spanien, och Santa Susanna. Delar av den svenska truppen övernattade på hotell på Arlanda, resterande skara anslöt till träffpunkten nu på morgonen (06:30).

Vi är ett rätt stort gäng som reser ner tillsammans. Därför tvingas vi av platsbrist dela upp truppen i tre grupper. Den största återfinns just nu på Norwegians flight till Barcelona (där även undertecknad just nu sitter med sin iPad). En mindre grupp är just nu också i luften, men tvingas flyga via Oslo och anländer därför bara ett par timmar senare. Det sista gänget, med Per Sundström i spetsen, ankommer ytterligare aningen senare i eftermiddag.

Skulle tro att vi landar inom kort, och med lite tur hinner jag få iväg detta innan WiFi- uppkopplingen stängs av.

Det som närmast står för dörren är förmodligen någon timmes väntan (standard i dessa sammanhang), en 2,5 timmes busstransfer, och därefter en mycket spännande polsk riksdag i form av en säkerligen kaotisk inregistrering.

Som Arnold sa: I’ll be back!

//Alex

Rapport före tävlingens start:

Förra året då Junior- och Veteran-EM avhölls samtidigt som Herr-EM i Spanien tävlades det i 38 klasser. Vi kallade det då ”Super-EM”. Årets mästerskaps-tävlingar i Santa Susanna har hela 43 tävlingsklasser – superlativ räcker inte längre till…